Var tillbaka på jobbet vid sju imorse och möttes av glada och välkomnande barn. Det är mentalt jobbigt att ställa klockan på 05.nånting. Fyyy det är inte mänskligt. Framför allt inte när en snarkande sambo hållt mig vaken sen klockan 04 och jag bara väntat på att klockan ska ringa typ. Men när klockan väl ringde hade jag givetvis hunnit slumra in och det var supersvårt att gå upp. Ja, ni vet väl hur det är. Sen var det galet kallt ute när jag cyklade de dryga 3 kilometrarna så håret var alldeles frostigt när jag kom fram. Men, jag fick en bra start på dagen ändå och avslutar den nu med en bok i sängen. Tänkte hugga in på Eldvittnet, tredje boken av Kepler. Hoppas den är lika bra som de två första! Godnatt!

Som U2 sjöng...

Här avslutar vi veckan, helgen och dagen med ett gäng räkor, pain riche och en film.

Vi gjorde fredagens tänkta dessert idag istället och oj vad jag njöt. Efter första, andra, tredje tuggan sa jag OJ vad gott! högt för mig själv (jag pratar väldigt ofta högt för mig själv, lite för ofta för att det ska vara normalt är jag rädd). Ännu mer fascinerad för varje tugga. Det här kommer vi definitivt göra flera gånger.


Smält 2 msk smör i en kastrull. Blanda ner rivet skal från en citron, 4-5 msk citronsaft och knappt en halv dl socker. Låt koka upp och puttra någon minut under omrörning. Lägg upp vaniljglass i skålar och strö krossade turkisk peppar-karameller över. Ringla sist över den varma citronsåsen och servera. 

Vi inledde dagen likadant som vi avslutade gårdagen, med en film. Igår kväll såg vi Drive och idag såg vi Horrible bosses. Kan verkligen rekommendera den förstnämnda! Riktigt bra film från början till slut. Horrible bosses var också bra om man gillar jobbiga komedier som man blir sådär nervös av ni vet. Hur som helst. Bra filmer! 

Idag tog jag mig ut en sväng i kylan för första gången sedan i torsdags. Det var skönt att få andas lite frisk luft! Äntligen känner jag mig på banan igen. När jag hade skrivit att jag kände mig bättre igår så blev det sämre och jag låg på soffan resten av dagen, halvt sovande, halvt vaken. Ingen aptit och ingen energi. Men NU, nu vågar jag säga att jag minsann är pigg. SKÖNT!

Pontan kom hem med två semlor. Gulle honom! Jag försökte hålla minen, han glömmer nämligen varje år att jag inte är så förtjust i semlor... Jag äter typ locket sen får han resten. Men det är ju tanken som räknas. Tack älsk! 

Nu slog det mig dock att han kanske inte glömmer det varje år. Kan det vara ett taktiskt köp? Han vet att jag bara äter locket vilket innebär nästan två semlor till honom. Ahaaa, nu har jag det! Busted baby!

Vi är så sugna på att skaffa hund. Jag är uppvuxen med hund så för mig är det en självklarhet. Vi ska bara ha större boende och råd med hund först tänkte vi. Bäst att börja i rätt ände kanske.

Sommaren 2010 hade vi sommarhund då Vegas matte och min vän Helena hade brutit benet och satt i rullstol hela sommaren. Jag var inte sen med att erbjuda henne hjälpen och det är inget vi ångrar alls. Vega kan vara en av de mysigaste hundar jag någonsin träffat och som vi saknar henne! Fantastiskt underbar personlighet och hon charmade varenda kotte vi mötte. Den dagen Pontus och jag skaffar hund ser det ut att bli just en "Vega-hund". Jag längtar!

Sömn är definitivt den bästa medicinen! Jag var vaken max fem timmar igår och slocknade direkt efter att ha kollat på Winter's Bone. Sov gott hela natten och vaknade strax innan klockan 8 idag helt utvilad. Något förhöjd temperatur på morgonen och fortfarande lite ont i kroppen men definitivt inte som igår. Tjoho! Idag tänker jag bara skrutta runt i mjukisar, läsa klart min bok och ha det bra så jag blir riktigt pigg till imorgon och kan gå till jobbet på måndag igen.

Det blir ingen bio ikväll. Jag vaknade med feber. Skoj. Jag som hade planer för den här helgen. Har sovit och sovit och sovit, hela dagen. Det värker enda när från ländryggen upp i nacken. Den enda lilla maten jag fått i mig är vaniljglass med hallon. Vatten, vatten, bara vanligt vatten är i stort sett det enda som duger idag. 

Jag är så sällan sjuk så mellan varven glömmer man verkligen hur fruktansvärt det är att ha feber. Som tur är har jag bara feber och varken förkylning eller ont i halsen. Nu ska jag sova bort den här skiten. Hoppas ni har en bättre fredag! Och förresten, tack du granne vars bas dunkar ikapp med mitt huvud. Det är uppskattat idag.

Imorgon ska vi gå på bio och se nya Persbrandtfilmen Hamilton - I nationens intresse. Vi går väldigt sällan på bio Pontus och jag, främst av den här orsaken. Det kan ju inte finnas något värre än folk som sitter och pratar och högt kommenterar filmen som om de satt hemma i soffan. Hela filmen igenom. Det har vi råkat ut för. Eller folk som sitter på raden bakom och rapar. Det har vi råkat ut för. Allvarligt. Ni som prompt måste hålla på med såna jobbiga saker i en biosalong. Gå inte på bio imorgon kväll. Stanna hemma!!! Tack.

I övrigt ser jag fram emot en fredagsbio med världens bästa. Hoppas och tror att filmen är bra också. Det återstår att se!

Hinner inte med mycket mer än att äta, träna och andas lite på kvällarna. Läggdags för mig är nämligen kl 22 annars är jag ännu mer zombie än vanligt. Jag måste säga att jag är väldigt duktig på att gå och lägga mig tidigt. Sömn är något jag verkligen prioriterar och jag tycker fler borde bli bättre på det! Känn er träffade ni som vill;)

Andra saker jag prioriterar är att köpa färska blommor varje vecka, eller åtminstone när de gamla vissnat. Hur mycket gladare blir man inte när man kommer hem och möts av dessa välkomnande ljuvliga ting efter jobbet? 

På tal om jobbet så har vi varit och åkt pulka i en stor pulkabacke idag. Tjoho vad det var roligt! Upp och ner i backen tio, kanske tjugo gånger. Inte ett dugg jobbigt eftersom det är så roligt! Inte ens barnen klagade, bara massa härliga bubbliga barnaskratt. Idag sa en pojke till mig; "jag tycker du är fin". Det var nästan så jag bad honom att gifta sig med mig men det hade ju blivit lite konstigt. En sak är dock säker, jag älskar mitt jobb ♥

Ni kanske undrar vad jag har gjort ikväll? Det undrar jag också. Kvällen bara försvann och inte för att jag haft en bra kväll. Nej, för jag har varit som ett tjurigt barn på Ica Maxi.

Jag åkte iväg efter att vi hade ätit middag runt kl 19. Gick och tog det lugnt och plockade varor i vagnen. Sen skulle jag hämta kakao och det var där den tråkiga kvällen tog vid. Jag överdriver inte när jag säger att jag gick runt i 30 minuter och letade efter kakao. Inte en endaste personal i sikte att fråga heller. PÅ 30 MINUTER?! PÅ ICA MAXI? Det var här jag började forma fula ord med läpparna och gå med markerande steg fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka... Utan ett endaste kakaopaket i sikte.

När jag gått förbi mjölhyllan för femtioelfte gången och gått igenom hela butiken väldigt noga, hörde jag mig själv säga "det här är ju för fan inte sant. Hur fan kan det inte finnas en endaste jävla personaljävel att fråga efter lite fucking jävla helvetes-kakao!?!?!?!".

Nu kanske ni undrar varför jag inte struntade i kakaon? Det undrar jag också. Men någonstans mellan stampa-i-golvet-där-jag-står-som-ett-barn och känslan av att jag skulle kunna börja gråta av trötthet och frustration, så bestämde jag mig för att jag bannemig inte skulle åka hem utan kakao. Över.Min.Döda.Kropp. Typ. Som ett barn var det ja!

Nu sitter jag ändå här hemma, helt utan kakao. Jag gav upp. Den vuxna i mig tog tillbaka kommandot och betalade och åkte hem. Det kändes jävligt surt när jag stod där i kön och fick erkänna mig besegrad. Men så släppte jag fram kvinnan bakom mig med endast två varor och det gjorde tydligen hennes dag, då kunde jag inte sura längre. Då log jag glatt och struntade i att ifrågasätta kassörskan deras underbanning en vardagskväll (som jag förmodligen ändå inte hade vågat när det väl kommit till kritan).

Jag som hade tänkt vara hemma till Sveriges Mästerkock och hinna med ett NTC-pass framför tv:n innan dusch och lite kvällsläsning, kom hem kl 21 och inte förrän nu landat med en kopp thé. En kopp kvällsro. Ge mig lite kvällsro, tack.

Mixa kesella, hallon och kardemumma. Ja, det var allt...

 

Det där med motivation är inte alltid det enklaste. Personligen studsar jag gärna iväg till ett träningspass, glad och förväntansfull, så jag kanske inte är rätt person att uttala mig egentligen. Men visst finns det stunder då jag hellre käkar delicatobollar i soffan istället för ett träningspass. Det bästa jag vet är dock att sätta mig i den där soffan efter ett svettigt träningspass, en skön dusch och ett gott återhämtningsmål. Oslagbart.

Här kommer dock mitt tips till er som inte riktigt känner den känslan jag känner. Jag planerar oftast in veckans pass och förbereder mig därmed mentalt på att träna. När kvällen kommer så finns liksom inga alternativ i min hjärna utan kroppen går på autopilot; hoppa i kläderna, cykla till Friskis och le genom passet. För mig handlar det alltså om att vara förberedd mentalt och då blir det inte jobbigt. 

Tycker du att du har svårt att hitta tid? Desto viktigare att planera. Sätt dig ned med kalendern och se vart du kan hitta en lucka för en löprunda, 20 minuters hemmaträning eller trekvart i simhallen. Boka och planera. Skriv in i kalendern. Var förberedd. Snart kommer det automatiskt och till slut är det övriga "måsten" som får planeras in för att bli av. Ett inplanerat träningspass blir oftast av, i alla fall enligt mina erfarenheter.

Det slår nästan aldrig fel. När vi inte har planerat vad vi ska göra för mat slutar det nästan alltid med att jag gör en omelett. Så långt sträcker sig min kreativitet alltså. Inget ont om omeletten. Jag älskar omelett. För mig behöver inte en måltid vara en smaksensation varje gång, även om det såklart underlättar om det smakar gott. För mig är det desto viktigare att få i mig tillräckligt med energi och näring. Sen får det gärna smaka extra gott och lyxigt på helgen. Kontraster för extra lyx och njutning liksom. 

Fler som resonerar såhär? Att maten inte måste vara den godaste i veckorna så länge den är nyttig?